21/11 – Senaste veckorna.

Sist bestämde jag mig alltså för att anpassa sömnen efter dygnsrytmen och inte tvärtom. Snart blev jag rejält överbelastad vilket till viss del är anledningen till att jag valde att inte skriva på ett bra tag. Jag tappade ju i början bortåt 4-5 timmar om dagen och jag hade helt enkelt vant mig vid de där extra timmarna.
Det tog mig också ca 2 veckor innan jag insåg att jag behövde den där tuffa attityden och kraften för att gå upp och stanna uppe på morgonen och detta oavsett om jag sovit 25 min, 4.5h eller 10 h och var övertrött. Om jag inte förbereder mig för att gå upp så blir det svårt helt enkelt och det har det varit för mig många av de senaste åren.
Många av mina dagar har varit full rulle (ofta mycket körande) från tidig morgon till 6-7 på kvällen och då har det fungerat bättre med 4.5h än med 3 timmar. Det senare har nämligen gjort att jag behövt en powernapp vid 14-15:00 tiden och också att jag blev rejält trött en del mornar. Men genom att ta 4.5h powernapp så klarar jag mig bra fram till 18-19:00 tiden. De gånger jag varit vaken så länge har det sen blivit en nap direkt när jag kommer hem och en till vid 00:00 tiden.

Jag tycker att detta sovsätt fungerar mycket bra för min nuvarande rytm. Den medför också att jag kan vara ute och festa i 6 timmar i sträck om jag skulle vilja. (något som jag dock inte gjort.) Men jag känner fortfarande att dagarna flyter på med mer energi och bättre prestationer om jag får till en nap mitt på dagen.
Vad jag för tillfället följer är då att jag försöker sova 4.5h om natten. Min vilja att göra klart mitt jobb är dock fruktansvärt stor så när klockan närmar sig 02:00 då det är meningen jag ska gå och lägga mig säger jag: ”Ja men jag ska bara fixa detta också.” Sen har klockan många gånger blivit både 02:30 och 03:00 innan jag har gått och lagt mig. Oftast har jag dock valt att direkt på morgonen ta en extra nap á 20 minuter iu den fallen så har det fungerat ganska bra.
Sammanfattning.

Jag anstränger mig lite nu också för att följa rytmen, men inte lika mycket som tidigare. Jag kan vara uppe hela 11 timmar i sträck utan att tappa nämnvärt mycket i förmåga mot ca 4 timmar tidigare. Antagligen kan jag med lite vilja vara uppe i stort sätt hela dagen, men det har jag inte och vill inte försöka. Jag är inte alls så instabil som jag var tidigare. Jag har t.ex. inte alls upplevd någon större ökad trötthet av att inte följa min diet som jag ska.
Totalt sover jag alltså 4-6 timmar om dygnet nu. Jag ska hålla denna rytmen ett tag tänkte jag och sen gå ner mot 3h sömn om natten när väl flytten är över så att jag ha bättre möjligheter att ta mina naps.

05/11. Sömnlös: Det här gav sovandet mig

Den 4de november sov jag 6 timmar och den 5te november sov jag 10.5 timmar. Den 5te så vaknade jag dock automatiskt efter 5.5 timmar och kände mig helt utvilad. Då tänkte jag att jag borde gå upp, men uppenbart blev det inte riktigt så. Sen vaknade jag vid 8 tiden igen och då var jag övertrött, men lyckades inte förmå mig att gå upp… Nästa gång blev 09:40 och det gick ju bra. Klockan 09:50 var det ju dags att sticka till skolan och innan dess behövde jag äta och göra mig i ordning…

På första lektionen idag, efter dessa två dagars sömn så kändes det skönt att inte behöva planera när jag skulle sova och det kändes skönt att det inte fanns någon risk för att bli trött (vilket hänt tidigare då lektionerna hamnat fel eller varit för långa med hänsyn till mitt sovande). Mina tankar var helt annorlunda, jag hade mycket, mycket mer tankar än vad jag har haft under tidigare lektioner (Då jag alltså verkade under minimal sömn). Kan dock inte påstå att jag lärde mig så mycket mer för ämnet kändes fortfarande väldigt svårt(som för alla andra närvarande). Tankarna ville nämligen inte alls stanna på vad läraren hade att berätta utan flaxade en massa kring företagsflytten, vad som skulle hända imorgon och o.s.v.
Under dagen har jag tagit 3 powernaps som har varit sköna och det har varit mycket lättare att gå upp än vad det var när jag körde stenhårt på sömnlösmetoden.
Officiellt sätt har jag nu lagt när sömnlösmetoden, istället ska jag göra lite vad jag ”känner för” så länge kroppen mår bra av det. Jag tänker också gå lite baklänges. D.v.s. att minska och minska på sömnen om nätterna för att vara vaken på dagen istället. Mitt krav är dock att det ”ska vara lätt” att gå upp.

Vad jag mer har noterat är att jag har börjat nysa mycket idag. Jag har också haft en fruktsvärd aptit som nästan verkat obegränsad. Jag väger 78 kilo och tränar 3-4 gånger i veckan. Idag har jag inte tränat en enda gång men ändå åt jag. 3 fullkornsmackor till frukost. 4 kakor och två bullar(gav upp dieten lite också) och 6 klementiner till fika. En stor pastarätt till lunch. Sen åt jag 3 fullkornsmackor till kvällsmat och har dessutom ätit 3 stora morötter, 2 klementiner, en avokado, två bananer och en massa pumpa frön…

Inatt planerar jag för 4.5h sömn. Ska bara motivera mig först så att jag är säker på att jag kommer upp. För är det någonting jag har insett i praktiken och lärt mig så är det att rätt attityd kan ta dig hur långt som helst och attityd kommer från motivation!

03/11. Inatt planerar jag för att sova länge!

Det hela började när min ljusterapilampa gick sönder. Jag hade gett den en del förhoppning och den gav, när jag väl fått rutiner för den, väldigt bra resultat. När den väl gick sönder tappade jag lite hopp och kraft och därmed en del attityd. För kanske en månad sen började jag få problem med mitt högra knä då det knakade. Detta utan att jag belastat det på något ovanligt sätt. Sedan en vecka tillbaka har jag haft samma problem med vänsterknäet. Jag har grubblat mycket på om det kan vara min brist på djupsömn. Denna sömn sägs ju bygga upp kroppen fysiskt. Jag har haft två olika läkare att titta på knäna, men de kan inte ge några besked om vad det är. Så jag har blivit hänvisad till en ortoped och troligen blir det röntgen. Idag fick jag veta att läkarna dock inte tror att skadan alls har något med sömnen att göra. När jag fick det beskedet kände jag besvikelse och med det fick jag en förståelse. Besvikelsen kom från att jag önskade att mina skador hade med sömnen att göra. Ett skäl är att det innebär att om jag slutade med metoden skulle mina knän läka. Men antagligen var det främsta skälet var att gav mig en bra anledning till att sluta med min sömnmetod.

Anledningen till att knäna är extra känsliga att jag behöver dem till flytten när jag ska flytta och sätta upp bortåt 15 ton hyllor och antagligen ännu mer HiFi produkter. (över 700 HiFi produkter). Dessutom har jag planerat för min första semester för väldigt länge vilket är skidåkning i Alperna. Det blir inte mycket av det utan ett par hela knän.

Utöver detta finns det en del små incidenter som påverkat mig senaste. Jag har tagit beslut om saker som frambringar kostnader för företaget á 50-100 000kr inför flytten och känner mig väldigt osäker på om det verkligen var rätt beslut. Det har uppdagats om oegentligheter som har skett i företaget. Jag har påbörjat en ny kurs i skolan och jag har börjat jobba med ex-jobbet igen.

Till sist så ogillar jag att numera på en daglig basis äter koffeintabletter.
Vad jag kan konstatera just nu är att min självförtroende är betydligt lägre än vad det brukar vara. Jag känner mig inte alls speciellt motiverad av att sova lite inatt. Jag känner inte ens att om jag så skulle göra ett riktigt bra försök och ta mina motivationsrunder skulle jag klara av denna natten.
Så Peter från P3/P4 god morgon fick rätt i morse när han frågade mig med handen på hjärtat om det inte hade vart väldigt skönt att få sova ut. Just nu kan jag inte svara annat än, jo det ska bli helt underbart!

02/11: Personlighet: Är jag en psykopat?

Senaste dagarna har jag haft lite nya tankar över livet och vad jag håller på med vilket kuliminerade efter att jag sätt filmen ”the butterfly effect”. Filmen visar en människan som i sin egen värld har full kontroll men som för utomstående i många fall kan tyckas ha stora personlighetsrubbningar. I slutskedet så utför huvudkaraktären extra ordinära handlingar, utan större tveksamheter, handlingar som för personer i den vanliga verkligheten skulle ha väldigt svårt för att göra.
Så då började jag själv fundera på vissa av de handlingar jag gör, som kan tyckas vara extrema och som antagligen många andra inte skulle orka med på all samma sätt.
Hur kan jag själv egentligen orka på i ett tempo och i ett liv som skiljer sig väsentligt från vad de stora massorna? Har jag också rubbningar och i så fall är jag medveten om dem?

Jag upplever att det finns två krafter som kan vara omedvetena och en medveten kraft, dragen från logik, som skapar mitt driv.

1: Som ung var jag mobbad i flera år vilket antagligen har satt sina spår. Det finns många forskare som säger att man som äldre försöker ”hämnas” detta genom att överbevisa de mobbade. Ofta genom att på något sätt visa sig själv ”bättre än dem”. Jag vet medvetet och logiskt att de antagligen skiter fullständigt i om jag blir en tiggare på gatan eller den nya Bill Gates. Dessutom så är det helt ointressant för mig vad dessa människor som jag inte har någon som helst kontakt med tycker eller tänk om mig. Det viktiga är ju hur jag själv mår i min inre värld.
Däremot så vet jag inte riktigt hur det omedvetna tänker och kanske är detta vad som skapar mitt enorma driv och min enorma målmedvetenhet. Kanske vill mitt omedvetna fortfarande hävda mig bättre…

2: Som liten dagdrömde jag ofta och mycket. En av mina, ska vi säga, endorfinfrigörande och väldigt klimaxframbringande drömmar var när jag på ett annat sätt skadade mig själv (Blev slagen på, ramlade ner från ett träd, eller annat smärtsamt). Precis efter det kom det nämligen alltid fram en trevlig och för mig attraktiv tjej som tröstade mig och då hamnade jag i ett upphöjt tillstånd.
Kanske söker jag än idag så enorma utmaningar så att jag får smärta och i min egen lilla fantasi att det då ska komma någon vacker och trösta mig.

3: Logiska tänkandet. Mitt yttersta mål är att få maximal lycka. Så hur fungerar de lyckliga och vad gör de? Enligt forskarna är följande delar bland de viktigaste för lycka: 1: Äktenskap, 2: familj och vänner. 3: Realistiska förmågor. Från högt respekterade människor i min omgivning med stor grund för vad de säger så är också entreprenörer lyckligare än t.ex. verkställande direktörer. Dessutom är de med syfte, utmaningar och mål i livet lyckligare än de andra. Eller som min mentor hade sagt. ”annars är man död som människa”.

Så var är jag just nu? Jag håller på att bygga upp mitt företag och ser en risk i att misslyckas eftersom om jag inte dubblar omsättningen så kommer inte nödvändig lönsamhet uppnås. Eftersom jag vill uppleva maximal lycka vill jag vara entreprenör vilket innebär att jag vill lyckas med att dubbla omsättningen. Detta skapar en enorm vilja och ett enormt driv för att göra det jag gör.
Allt sammantaget kan man också fråga sig: Är jag en psykopat?

31/10. Rapport: Sömntiden går neråt.

Senaste 7 dagarna har jag snittat drygt 3 timmar sömn per dag. Så nu har jag definitivt satt nytt rekord och kommit ner ytterligare en bit. Den stora framgången ger jag Ljusterapilampan. När jag vaknat så har den varit där som en strålkastare på drygt två meters avstånd. Sen när jag väl satt mig i skrivbordsstolen och fått de avgörande tankarna kring vad jag ska göra härnäst så uppstår det en stor skillnad. När jag tänkt att jag är trött så blir inte svaret att jag borde sova en stund utan det automatiska svaret blir att jag borde ”sola” lite i lampan. Efter några minuter med 10 000 lux (5 500k) rakt i ansiktet så kommer jag igång och kan snart börja fortsätta som vanligt. Jag kan dock inte svära på att det är lampan i sig som är så himla effektiv. En stor del av framgången beror just på att jag sitter kvar i stolen. Oavsätt om jag hade haft en lampa eller inte så är det klart att jag då piggnar till. Men för min del spelar det ingen större roll om det är ljuset i sig som hjälper eller det faktum att jag bara sitter kvar på stolen för det funkar och det är det viktigaste!

Lampan gick dock sönder i onsdags och i kombination med att min telefon också gick sönder och att jag missade en intervju tappade jag allt sug och hade inte en chans att komma upp. (=dålig dag.). Jag sov ungefär 4.5 timmar.
Från klockan 13:00 till 03:30 på natten behövde jag utföra jobb på annan ort och det gick faktiskt riktigt bra. Så det verkar som om omställningstiden för mig är minimal, eller så visar det bara på att jag faktiskt inte riktigt har kommit in i rätt rytm. Det kan ju då förklara varför jag behöver ta koffeintabletter, varför jag behöver köra igenom mina rutiner och varför jag måste köpa en ljusterapilampa för 1 300kr.

27/10 Karriär: Lär er rätt fingersättning! NU!

Jag har svårt att förstå varför det är så få i vår omgivning som har korrekt fingersättning till keyboardet. Det är jätteenkel mattematik. Säg att det tar dig 20 timmar att lära, eller för att vara på den säkra sida, vi drar till med 200 timmar, att skriva på ett sätt som sparar dig 50% av tiden. Låt oss tänka en person som har 10 år kvar att jobba. Det blir knappt 20 000 arbetstimmar kvar. Så för att det totalt sätt ska spara tid åt honom eller henne så behövs ett utnyttjande av 2% av arbetstiden. Eller 9.6minuter om dagen om vi förutsätter 8 timmars arbetsdagar. Skulle det ta mer rimliga 20 timmar att lära sig spara 50% så räcker det alltså att man skriver 57 sekunder om dagen för att ta hem det hela. Är du sen ung och har 40 år kvar att jobba, ja då är vi nere på 15 sekunder!

Jag själv får ofta höra att jag skriver fruktansvärt snabbt. Jag skriver kanske till 90% rätt, men jag har mer än 40 år kvar på arbetet och jag lägger långt mer än en timme om dagen till att skriva så jag vill upp de där sista 10%. Jag vet hur mycket tid det på lång sikt sparar mig och jag älskar investeringar som kostar idag men ger rejäl avkastning för all framtid. Som vi vet är tid pengar. Har du själv råd att ödsla med alla dessa pengar eller ska du ta dig i kragen och lära dig skriva korrekt. Ska du lära dig rätt fingersättning? NU?

24/10. Berättelse: Överkroppen förlamad

Jag vaknade. Från sängen tittade jag ut genom sovrummet och mot lägenhetsdörren. Jag såg att både sovrumsdörren och ytterdörren var öppen. Jag ville resa mig för att stänga dörren, men det gick inte och istället somnade jag in igen. Det tog inte lång tid innan jag vaknade igen av ett knackande ljud och jag såg framför mig hur min grannes ytterdörr slog mot min öppna ytterdörr när hon försökte gå ut. Pinsamhet uppstod och jag försökte öppna ögonen, men det gick inte. Sen försökte jag ta mig ur sängen, men kroppen vägrade lyda mig. Jag undrade vad i hela världen som hände. Sekunden senare höll jag på att somna igen. Men jag hann slänga iväg en tanke och få svar på den. Tanken var ”vill jag inte vakna?” Svaret var: ”Jo, med alla möjliga krafter!” Jag samlade all attityd och kraft jag överhuvudtaget kunde hitta och snart fick jag benen att röra på sig. Fortfarande kunde jag inte förmå överkroppen att lyda, jag hade ingen känsel förutom i benen och ögonen öppnade sig inte. Jag repeterade frågan och fick samma svar. ”Jo, med alla möjliga krafter!” Jag gjorde mig förbannad för att få adrenalin att kicka in och satte alla krafter i spel för att komma upp ur sängen och pang så släppte det och jag öppnade ögonen kom upp och vacklade bort mot fåtöljen vid datorn som alltid när jag vaknar.

”Shit, vad var nu detta” gick tankarna? Har jag blivit tillfälligt förlamad, vad var det egentligen som hände? Jag gick igenom de senaste sekunderna och kom på att jag bara var tvungen att kolla om ytterdörren var öppen. Det första jag möttes av var en sovrumsdörr. Sen visade det sig att ytterdörren också var stäng, det var då det gick upp för mig!
Det var bara en dröm. Phuuu!

När lamporna sätts igång 2 minuter innan larmet sätter också min fasta telefon igång igen. Den ger då ger iväg ett litet ljud som hade väckt mig, detta kommer jag ihåg. Sen hade jag snabbt somnat igen i väntan på att den riktiga stereon skulle väcka mig, notera 2 minuter! Under denna tid hade hela ovanstående dröm om att ytterdörren var öppen, grannen och att jag var förlamat utspelat sig.
Jag må lova att jag var riktigt glad när jag insåg att det bara var en dröm!